Om drömmar

Jag sov någon timme nu på morgonkvisten och upplevde en märklig dröm. Den var skrämmande, eller åtminstone första delen. Sedan drömmer jag att jag vaknar, visserligen på samma plats som den ursprungliga drömmen utspelade sig på, men situationen är en annan. I denna del av drömmen så hinner jag tänka "vad skönt att det bara var en dröm" (detta gränsar onekligen till s k lucid dreaming, alltså det fenomen när man är medveten om att man drömmer och ibland kan styra vad som händer). Drömmen slutar med att jag återgår till situationen jag upplevde i drömmen i drömmen så att säga, vilket leder till att jag tänker "nej, nu jävlar är det dags att vakna" och jag tvingar upp mina ögonlock och vaknar på riktigt.

Vetenskapen har inte lyckats ge någon klar förklaring till varför man drömmer. Vissa menar att det är ett sätt för hjärnan att sortera och bearbeta händelser, känslor och tankar, andra menar att det emellertid inte fyller någon vettig funktion alls.
Oavsett om det fyller någon funktion eller inte står det klart, i alla fall för mig, att drömmar oftast handlar om saker man funderat mycket på tiden strax innan drömmen.

För något år sedan läste jag en hel del om lucida drömmar. Jag vet inte om detta är anledningen till att jag så ofta upplever detta fenomen, eller om jag bara är sådan som ibland inser att jag drömmer under själva drömmarna. Jag minns lucida drömmar från min barndom, långt innan jag visste att man ens kunde veta om att man drömde. Jag har aldrig kunnat styra mina drömmar, däremot har jag ofta tvingat mig själv att vakna när jag insett att jag drömt. Det har alltid kännts som en enorm kraftansträngning att öppna ögonen.

Efter vad jag läst, är det många som lägger ned mycket tid på att lära sig kontrollera sina drömmar. Jag känner till grundprinciperna för att a) inse att man drömmer (alltså uppnå lucid dreaming), b) kontrollera drömmen. Jag har dock aldrig försökt själv i någon större skala. Jag tror att lite av tjusningen med att drömma är just att man inte kan kontrollera drömmarna och att man inte vet att man drömmer. Onekligen måste realisationen att man drömmer tonas ned när man väl börjar kontrollera sin dröm, annars vore det ingen poäng med det hela; man skulle lika gärna kunna dagdrömma.

Att spekulera i varför man drömmer är ett företag jag finner meningslöst med mina begränsade kunskaper. Det räcker kanske med att konstatera att drömmar för min del oftast välkomnas, även om drömmens innehåll är obehagligt. En dröm kan innebära en trevlig verklighetsflykt, den kan också få en att ändra perspektiv på hur man skall lösa ett visst problem.

När vi ändå talar sömn, kan jag ju säga att min dygnsrytm varit exceptionellt dålig de senaste fem, sex dagarna. Tänkte ändra på det idag. Då är det ju bra att man har ett seminarium att sysselsätta sig med.