Den senaste tiden har jag reviderat min syn på livserfarenhetens betydelse. Det är inte alls så att jag förringat den tidigare, men jag har aldrig riktigt förstått dess betydelse, något jag känner att jag börjar göra nu. Om man funderar lite på det, säger det sig självt att erfarenhet är oerhört betydelsefullt i alla plan av livet.
Bör kanske sägas att jag är av uppfattningen att livserfarenhet härstammar i huvudsak från interaktion människor emellan. Livserfarenhet är främst en social egenskap, eller kanske bättre uttryckt, ett socialt redskap.
För att slänga med en klyscha, kan man ju konstatera att hela livet är ett lärande, i någon form. Man är mest mottaglig för nya kunskaper när man är barn. Både kunskapstörsten och förmågan att lära sig avtar när man blir äldre. Man slutar dock aldrig lära sig, det blir bara lite mer komplext när man är äldre, inte minst för att det man lär sig inte längre ligger på någon basal, grundläggande nivå.
Vilken situation man än försätts i, klarar man sig bättre om man upplevt en liknande situation tidigare (några undantag kan tänkas finnas, men då handlar man av någon anledning irrationellt – låt vara att det är av rädsla, högmod eller något liknande). Som människa har man lärt sig att applicera de lärdomar man dragit tidigare, på den förevarande situationen. Det handlar i grund och botten om evolution. Utan denna förmåga hade människan inte överlevt, eller åtminstone aldrig kommit till den dominerande ställning vi de facto besitter idag.
Självfallet är individer – enskilda exemplar av mänskligheten – olika bra på att ta till sig vad som lärs ut i livets skola, de är olika kapabla att förstå varför en viss situation utföll som den gjorde, och vilken del de själva hade i utfallet. Vissa är helt enkelt mer benägna att växa upp till en ålderdom präglad av visdom. Generellt kan man i alla fall konstatera att ju äldre man är, desto troligare är det att man kan betecknas som vis (om man har en någorlunda vedertagen definition av vad visdom innebär vill säga). Detta är lätt att glömma bort, vilket gör det lätt att avfärda vad äldre människor säger med tankar som att ”livet de har levt är så olikt det jag levt, så de vet ingenting”. Detta är egentligen ganska olyckligt.
Även om världen såg helt annorlunda ut för ett antal decennier sedan, är människan sig lik. Samhället utvecklas i en rasande takt, och förlegade värderingar och idéer ersätts med nya. Detta förändrar dock inte människan och vad hon strävar efter. Det förändrar inte den grundläggande sociala strukturen.
Jag förstår att vissa kulturer – främst i Asien – mer eller mindre dyrkar ålderdomen. Jag finner det inte alls märkligt, och tänkte argumentera för detta med hjälp av ett exempel. Om man tänker sig att man börjar arbeta på en arbetsplats – en fabrik, ett kontor, ett bageri et cetera – som lärling, är det klart att man inte bara sätter igång och arbetar utan att ha fått instruktioner och anvisningar. När man är osäker på hur en viss syssla skall utföras, söker man upp någon som har erfarenhet av arbetet och frågar hur det skall utföras, för att inte göra fel.
Så funkar det även inledningsvis i livet. Normalt står föräldrarna för svaren när man frågar, men andra – även de mer livserfarna än barnet – står även för en icke obetydlig del. Däremot tror jag att när man kommit upp i ungefär min ålder – runt två decennier – är det ganska ovanligt att man går till ”de mer livserfarna” än en själv. Funderar man på hur man skall lösa en situation och bestämmer sig för att rådfråga någon, blir det oftast någon i ens egen ålder, antagligen för att de har lättare att sätta sig in i situationen, då deras liv så gott som alltid är mer likt ens eget. Jag förringar inte alls värdet av diskussion med folk i ens egen ålder – personligen vet jag mycket väl hur mycket man kan få ut av att diskutera med en god vän – men man skall inte glömma bort att de äldre ofta besitter en visdom som överstiger ens egen.
Nyligen har samhället firat internationella kvinnodagen, med mycken opinionsbildning och manifestation. Idén med internationella kvinnodagen är att sätta fokus på kvinnan och hennes värde. Med inspiration från internationella kvinnodagen (och barndagen också för den delen) vill jag härmed föreslå internationella seniordagen, där man fokuserar på de äldre och vad de kan bidra med. Vem hjälper mig författa motionen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar