Manifestet

Som jag nämnt i tidigare inlägg är inte tanken med denna blogg att diskutera politik. Jag kan dock i dagsläget inte undgå detta ämne, som för var dag som går griper mig och håller mig allt närmare dess barm. Å andra sidan kanske detta inlägg kommer att handla mer om filosofi än politik, det återstår att se. Nåja, jag tänkte i alla fall ta upp den mest fundamentala grundtanken som påverkar hur jag ser på politiska frågor. Den är knappast orginell, men de praktiska slutsatserna jag drar av det hela skiljer sig tämligen markant från vad som idag ändå måste betraktas som samhällsnormen. Grundtanken kan egentligen sammanfattas med ett ord:

FRIHET

Vill man definiera det närmare kan man gå så långt som att säga "individens frihet". Oroa er inte, jag skall inte predika för moderaterna eller för Laissez-Fair (även om jag tror på åtminstone det senare), jag tänkte snarare reflektera lite kring det hela.

Utgångspunkten i diskussionen måste vara "vad är frihet", d.v.s. en definition av begreppet (begreppet har smutskastats diverse regimer - som de flesta andra begrepp av samma kaliber, jmf "rättvisa"). Självfallet torde begreppet vara subjektivt, som allt annat. Jag menar dock att frihet, i politisk bemärkelse, existerar då dessa kriterier är uppfyllda:

I. Frihet utgår från individen. Ett kollektiv kan aldrig uppnå tillnärmelsevis samma mått av frihet som individen kan.
II. För att sann frihet skall existera skall individen ha total bestämmanderätt över beslut som påverkar bara henne själv.
III. Friheten kan tas ifrån individen genom kollektivet för att förhindra att andra människors frihet inskränks p.g.a. individens handlande.

Jag tänkte i sedvanlig ordning behandla dessa kriterier, ett i taget, i syfte att dela med mig min syn på saken, och kanske uppnå någon form av slutsats.

I. Individuell frihet

Till att börja med, kan vi konstatera att det som potentiellt kan inskränka frihet i politisk mening är samhället. Det står utan tvivel klart att det är på det viset. Därför är det där vi skall börja, för att utreda varför frihet måste finnas för individen och inte någon annan av samhällets beståndsdelar.
Om vi målar upp en grov modell av ett samhälle, vi tar Sverige som ett exempel, kan ju sägas att samhället består av olika grupper av individer. Detta kan vara vilka grupper som helst egentligen; kvinnor, moderater, folk som avskyr lök, hockeyspelare, byggnadsarbetare, halvfinnar, o.sv. Gemensamt för alla dessa grupper är att de är kollektiv i någon mening, och har därför en potentiell makt att utöva på de som står utanför kollektivet i fråga. Om vi förenklar det hela lite, kan vi också konstatera att - i detta samhälle som idkar demokrati - ett kollektiv styr över ett annat kollektiv (regeringsanhängarna kontra oppositionsanhängarna) i viss mån. Att jag anser att detta är ett nödvändigt ont kommer att framgå under punkten III. Dock är majoritetstyranni (vilket man med rätta kan kalla den svenska - och i stort sett alla andra demokratier i världen) aldrig förenligt med sann frihet.

Det är dock inte bara olika kollektiv som påverkar varandra, utan individens frihet kan även inskränkas av det egna kollektivet, men i egentlig mening är det ingen skillnad mellan de två, då det inom kollektivet bildas, vad skall vi kalla dem, sub-kollektiv (i vissa fall handlar det om autokrati inom kollektivet - en medlem med ledarroll styr individerna inom kollektivet - oavsett om det är kollektivets mening eller ej).

Om vi accepterar modellen av att samhället är en serie kollektiv, kan vi konstatera att den minsta byggstenen i samhället är individen. Klart står även att kollektiv kan - och det inträffar i normalfallet - inskränka individens frihet. Därav leder det till större frihet (i min terminologi "sann frihet") om individen är fri, snarare än kollektivet (på vilken nivå det nu må vara) är fritt.

II. Vad individuell frihet innebär

Varje individ gör konstant val som påverkar individen själv, och i de flesta fall, samhället omkring henne, i ringare eller vidare mån. Frihet ligger i att inte vara bunden av något annat än den fria viljan (som för övrigt skulle vara ganska intressant att skriva om i detta forum - kanske blir ett inlägg om den i framtiden) när individen genomför dessa val, med vissa mindre inskränkningar (se nedan punkt III). Total frihet i val som direkt påverkar endast individen själv är sannerligen idealet. Jag skall själv få bestämma vad jag äter, vilken musik jag lyssnar på, om jag jobbar eller inte, om jag vill resa till München, hur mycket jag super o.s.v., så länge mina val inte inskränker någon annans individs samma frihet på ett otillbörligt sätt. Detta skulle gå att utveckla i all oändlighet, och diverse komplikationer som gränsdragningsfrågor och annat skulle kunna anföras, men jag - i alla fall för detta inlägg - lämnar dessa frågor därhän.

III. De tillåtna inskränkningarna i den totala friheten

Alla förstår ju att vissa individer skulle missbruka den frihet, och enligt min mening måste detta undvikas till varje pris (detta är den punkt jag skiljer mig från högeranarkisterna). Jag menar att alla individer har ett ansvar för sitt eget liv och sitt eget handlande, och missbrukas den frihet individen föds med, skall detta saktioneras med utebliven frihet för individen. Rätten till frihet kan alltså inskränkas om friheten missbrukas (kan för övrigt nämna en av de svenska Domarreglerna från 1700-talet som instämmer i detta, "Den som sin frihet missbrukar, förtjänar att mista henne").

Detta medför att man måste definiera vad som innebär ett frihetsövertramp, och vad som inte gör det, och det är alldeles för vitt för att ta upp här, men i sammanhanget är det inte det viktiga. Det viktiga är att detta är enda gången ett kollektiv, enligt min mening, skall få sätta sig över individen, och bestämma vad som är att anse som frihetsinskräkning och hur den skall sanktioneras. I mitt idealsamhälle är dock detta inflytande mycket begränsat. För att illustrera detta, kan påpekas att, i min egenskap av juris studerande, jag anser att säkerligen 90-95% av den lagstiftning vi har i landet skall avskaffas, då det som skall avskaffas inskränker den individuella friheten, även i fall då ingen annans individuella frihet är hotad. Denna form av lagstiftning skulle även vara omöjlig för kollektivet att stifta. För klarhetens skull vill jag dock yppa att detta är min ideologiska åsikt, och i dagsläget inte speciellt pragmatiskt, och därför inget jag förespråkar rent praktiskt i nuvarande samhällsbyggnad.

IV. Den politiska modellen

För att avsluta skall jag försöka, mycket mycket kort, beskriva det samhället där jag tror att sann frihet skulle kunna uppnås, med begrepp som jag inte närmare kommer att definiera i detta inlägg.

Grundläggande är kontrollen över de val individen gör i sitt eget liv. Med dessa val följer ett stort mått av ansvar över sitt eget liv (eller väldigt goda vänner som tar ansvar åt en), ett frihetens pris åtminstone jag utan tvekan anser att vara högst överkomligt. Man skall komma ihåg att det är fritt fram att bilda kollektiv av skilda slag, men det sker på frivillig basis, och dessa kollektiv har inget som helst direkt inflytande på de som står utanför kollektivet.

Individen har rätt att göra precis vad han vill med det han äger, inklusive sin egen kropp, så länge det inte inskränker någon annans frihet.

Det ekonomiska system som passar bäst ihop med detta system är onekligen en fullständigt fri marknadsekonomi - allt annat vore att inskränka den individuella friheten. Fullständig avtalsfrihet råder.

Samhället måste på något sätt besluta vad som förbrukar individens frihet, och det minst dåliga sättet för detta är majoritetstyranni, men denna tyranni skall vara ytterst begränsad i sin utformning.

Avslutningsvis kan jag ju bara påpeka det varje intelligent läsare redan reflekterat över: jag har genom detta inlägg knappast på något vis anfört något nytt i debatten - Adam Smith m.fl. tänkte i precis dessa banor för flera hundra år sedan - men det var inte heller meningen med inlägget. Tyvärr måste jag dra mig tillbaka till min kammare nu, seminarium imorgon och klockan är redan alldeles för mycket, men jag kanske återkommer till detta ämne i ett senare inlägg, då jag känner att jag endast satt foten i den ocean som detta ämne utgör.