Om moral, djurs rättigheter och Robert Nozick

För närvarande läser jag Harvard-filosofen Robert Nozicks praktverk inom den politiska filosofin, Anarchy, state and utopia. Nozick var anhängare av den s.k. naturrätten (han låg bakom vad man skulle kunna kalla en naturrättens reinkarnation i och med denna bok). Naturrätten utgår från, i motsats till rättspositivismen, att alla människor föds med ett antal fri- och rättigheter, som är objektivt sanna, som inte får kränkas. Därav existerar alltså en moral.

Självfallet måste moralen utforskas och rättfärdigas, varför Nozicks bok består till en icke obetydlig del av moralfilosofi, snarare än politisk filosofi. Denna är dock ett medel för att nå fram till målet, nämligen de slutsatser han drar av hur samhället bör vara beskaffat. En stor del av resonemanget i bokens tredje kapitel upptas av en diskussion kring djurens värde i förhållande till människan (detta är dock inget självändamål för Nozick, utan snarare ett sätt att nå slutsatser rörande moralfilosofin).

För det fortsatta resonemanget kan påpekas att Nozick finner människan mer högtstående än övriga djur, dock inte alls i samma utsträckning som den rådande samhällsnormen, och detta på moraliska, och vad kan man kalla dem?, evolutionära grunder. Människan har mer vittgående rättigheter än övriga djur, på grund av att vi kan planera vår framtid, vi kan handla moraliskt och vi kan tänka abstrakt, vilket gjort att vi utvecklats på ett helt annat sätt än övriga djur. Vi kan även förnimma vårt liv på ett klarare sätt.

Flertalet filosofer, däribland Nietzsche, stödjer maximen "Might is right". Med detta synsätt har vi egentligen inga problem alls med hur vi skall se på djurens rättigheter. Har vi lyckats sätta oss över djuren, kan vi göra vad vill med dem, så länge de inte sätter sig över oss. Trots att Nietzsche menade att hans übermensch skulle sätta sig över moralen, dryftar jag till att säga att detta är ett moraliskt ställningstagande, på samma vis ateism är en trosuppfattning. En moralisk uppfattning, som till exempel Might is right, måste enligt min mening verka allmänt (och vara objektivt sann, precis som naturrätten) för att inte förlora sin status som moralisk uppfattning. Annars reducerars den till, i bästa fall, en sekulär dogm, om inkonsekvensen i dess tillämpning inte på något sätt kan rättfärdigas.

Alltså måste en moralisk uppfattning vara genomgående tillämplig rakt igenom. Vi kan göra en analogi i en stickad tröja. Den stickade tröjan (alla situationer där den moraliska uppfattningen är tillämplig) är stickad av ett garnnystan (den moraliska uppfattningen) i en speciell färg, som bara fanns på just det garnnystanet. För att den moraliska uppfattningen skall vara just en moralisk uppfattning, och inte något mindre, måste tröjan vara stickad uteslutande av garntråd från just det garnnystanet, annars skulle delar av tröjans färg avvika från ursprungsfärgen.

Därför kan inte Might is right vara tillämpligt i vissa situationer, och inte i andra. Visst, man kan tänka sig en variant av Might is right, där Might is right så länge man inte åstadkommer en viss mängd lidande på en annan levande varelse, men det förändrar inte det jag sade ovan. Avsteg måste fortfarande rättfärdigas.

Nåja, till saken. Robert Nozick hade knappast velat skriva under på moraluppfattningen Might is right. Det är verkligen inte förenligt med naturrätt eller individualim för den delen heller (däremot är det högst förenligt med fullständig socialdarwinism). Jag anser dock att han på ett sätt gör det i sitt resonemang kring djuren, och deras rättigheter, och detta på grund av att han sätter upp kriterierna för hur hierarkin mellan människor och djur skall bestämmas. Varför skulle just de saker människan visat sig lämpade för (abstrakt tänkande med mera) vara det normgivande i hierarkiskapandet (varför skall vi ens ha en hierarki överhuvudtaget kan man ju också fråga sig)?

Anledningen till att dessa egenskaper skapar hierarkin är just för att vi människor tagit oss dit vi har, tack vare dessa egenskaper, och detta ger oss makten att bestämma detta utifrån våra egna preferenser. Might is right, alltså.

Jag menar alltså att man genom att skapa denna hierarki mellan djur och människor stödjer moraluppfattningen Might is right, och för att denna skall upphöjas till moraluppfattning skall den tillämpas rakt igenom. Annars är det en sekulär dogm. Om man bara tillämpar Might is right i detta sammanhang (eller vilket annat sammanhang som helst, poängen är att det är isolerat), innebär det att man tillämpar en annan sekulär dogm, som man kallar moraluppfattning, inkonsekvent, därav är ingendera en moraluppfattning, eftersom det inte går att rättfärdiga ett avsteg från principen Might is right, om man tillämpar det i just det här fallet. Jag ser i alla fall inget sätt att rättfärdiga avsteget i detta fall.

Det är förvisso möjligt att Nozick rättfärdigar resonemanget, men i såna fall har jag ännu inte läst det.

Ovanstående resonemang kan ge bilden av att jag är rakt igenom kritisk till vad Nozick framför i boken. Inte alls - jag instämmer i merparten av vad som framförs, men snarare på pragmatisk grund än moralisk (jag är trots allt i det närmaste nihilist). Nozick var en man jag beundrar, och efter att ha läst en bra bit in i Anarchy, state and utopia, tror jag att jag kommer att beundra honom än mer när jag läst färdigt boken. Rekommenderad läsning!